Ibland är det väldigt tydligt när journalistik hänger ihop med sociala medier.

Till exempel i gårdagens nyhetsinslag i Rapport, där vi sammanfattade de senaste dagarnas stormar kring olika uttalanden om Gazakonvojen, samt kunde berätta om raderade tweets från högt uppsatta personer inom både MUF och Sverigedemokraterna.

I dessa fall utspelar sig själva nyheten i de sociala medierna. Då blir sambandet tydligt.

Men kanske intressantare är att den sociala webben betyder allt mer också i andra led av journalistiken, och för andra sorters nyheter. Två exempel från den gångna veckan:

Rapports inslag om datalagringsdirektivet kom till efter att en journalist på Europaportalen skickat mig en länk på Twitter där hon tipsade om deras granskning av ämnet.

Och visst, Elin och jag känner varandra och hon hade lika gärna kunnat mejla eller ringa. Men kanske är det just det som är grejen: ett tweet är i dag lika enkelt som – eller till och med enklare än – ett mejl eller ett telefonsamtal. Öppenheten får man på köpet.

Ett tillfälle då öppenheten på Twitter kändes extra värdefull var på tisdagen när jag noterade ett tweet från Isobel Hadley-Kamptz med innebörden att Mattias Gardell och Edda Manga levde och var häktade. Gardells och Mangas öde var vid den tidpunkten fortfarande oklart.

Jag frågade hur Isobel visste, och fick svar men inte från henne, utan från Siri Reuterstrand som uppgav att de anhöriga blivit informerade av UD.

Jag ringde upp Siri som berättade att Mangas anhörigkontakt skrivit på Facebook om samtalet från UD. Facebooksidan var stängd för icke-vänner så jag behövde ytterligare bekräftelse. Den fick jag också några minuter senare från en annan person via telefon.

Via SVT:s interna chatsystem (som vi kallar ”blipp”) höll jag kontakt med vår webbredaktör under hela den korta men intensiva processen. Till slut kunde jag meddela grönt ljus för publicering. Jag hittar ingen länk men vill minnas att rubriken löd ”Uppgifter till SVT: Gardell och Manga lever”.

Och visserligen kom vi några sekunder efter Expressen, men tack vare Twitters öppenhet var vi i alla fall betydligt tidigare på nyheten än om vi inväntat TT-telegram eller officiella kommunikéer.

För många av oss börjar den sociala webben i allmänhet, och verktyg som Twitter och Facebook i synnerhet, helt enkelt mer och mer anta karaktären av vardagsverktyg.

Läget påminner om när man för några år sedan plötsligt började få SMS från intervjupersoner, pressekreterare och hemliga källor. Det kändes ovant i början men blev sedan väldigt snabbt en del av den journalistiska vardagen.

Jag är övertygad om att närvaron på den sociala webben inom några år kommer att uppfattas ungefär lika dramatisk och kontroversiell som användningen av SMS, telefoner och datorer är ute på redaktionerna i dag.

(Kan förresten tipsa om att Europaportalen fortsätter följa händelseförloppet kring datalagringsdirektivet.)