När jag föreläser för journalister om nya webbverktyg och sociala medier brukar en fråga vara given.

- Hur får du tid?

Jag har börjat svara med motfrågor: Hur får du tid med mobiltelefonen? Hur får du tid att plöja tidningarna som ligger på ditt skrivbord? Hur får du tid att ta emot de där dokumenten från den där källan?

Det är förstås det enkla svaret. Att konstatera att sociala medier och webbverktyg (RSS-flöden, Google News-sökningar, online-anteckningar…) är arbetsverktyg som alla andra, och att användningen får anpassas efter vad man vill göra.

Men det riktigt roliga svaret är förstås: Detta besparar mig tid och förbättrar min journalistik!

Det är dock ett svar som kräver goda exempel. Men sådana börjar ju tack och lov bli ganska många vid det här laget.

Vid sidan av vardagshjälpen (jakten på ögonvittnen, drabbade, läsarbilder etc) brukar jag peka på den här nyheten, som nyblivna sommarvikarien Victoria Raimes scoopade med i Skottland förra sommaren. Hon fick tipset om den döda kvinnan genom en Twitterkonversation med en källa som definitivt inte hade ringt tidningens tipsnummer – som inte ens hade tidningen! (En intervju med Victoria här.)

Själv fick jag intressant input via Twitter härom veckan, när Rasmus Fleischer twittrade om en centerpartist med udda tankar om finansfamiljer och judiska offer. Vi läste igenom mannens hemsida och följde upp med klassisk journalistik: intervjuade upphovsmannen, tog in reaktioner och förklaringar. Efteråt fortsatte diskussionen på nätet.

Nyhetens väg från Twitter till nyhetssidorna och tillbaka till nätvärlden påminner mig om Sture Bergwalls twittrande. I samband med att Sture Bergvall (tidigare Thomas Quick) fick sin första resningsansökan beviljad spreds uppgifter om att han börjat twittra. Många funderade kring om twittrandet var autentiskt eller ett smart lur-konto. Vi hade möjlighet att med klassisk journalistisk metod få saken bekräftad, vilket i sin tur blev en nyhet hos många andra.

Vi har sett våra första Twitterscoop. De kommer att följas av många fler.

Närvaro i sociala medier påminner lite grann om visitkortsströsslande. Att sprida sina kontaktuppgifter via papplappar ger sällan omedelbar effekt men de flesta nyhetshungriga journalister kan vittna om hur det långsiktiga relationsbyggandet betalar sig med råge när man minst anar det.

Jag är säker på att frågan Hur får du tid? kommer att självdö mycket snart.